Kartering av skyddad natur i Sverige med satellitdata åt Naturvårdsverket

Naturtypskarteringen av skyddade områden (nationalparker, naturreservat, naturvårdsområden och Natura-2000 områden) har tagits fram och utvecklats för att beskriva skyddad natur på ett enhetligt sätt i hela Sverige.

Bakgrund

Karteringen startade 2002 med 15 naturtyper nedanför fjällen. Under 2003 övergick karteringen i en kontinuerlig fas med löpande kartering av nybildade nationalparker och naturreservat, samt av potentiella framtida sådana områden. I dag omfattar den också fjällregionen och har utvidgats till 40 naturtyper:

  • Ovanför fjällen baseras karteringen på flygbildstolkning och beskriver 23 naturtyper.
  • Nedanför fjällen baseras karteringen på klassning av satellitdata med stöd av nationella kartor och beskriver 24 naturtyper.
  • Tillsammans ger karteringarna som mest 40 naturtyper för nationellt enhetlig statistik.

Genom att använda två nationella dataunderlag kompletteras informationen om skyddade områden utanför skogen, vilket ger fler antal naturtyper. GSD Marktäckedata (SMD) kompletterar naturtypskarteringen inom icke-skog och Ängs- och betesinventeringen (ÄoB) kompletterar bilden inom betesmarker där SMD har dålig upplösning. Områden ovanför den fjällnära gränsen är inte karterade med satellitdata utan karteringen kommer från flygbildstolkade vegetationskartorna. 

Syfte

Syftet med karteringen är att ge en samlad bild av skogsskyddets omfattning och fördelning på olika skogstyper i landet. Materialet är avsett att användas av Naturvårdsverket och länsstyrelserna, dels för information om den skyddade skogen i Sverige, dels som underlag för det fortsatta arbetet med formellt skydd av värdefull skogsmark. Karteringen skall:

  • Ge nationellt och regionalt jämförbar statistik över naturtypers fördelning inom skyddade områden.
  • Generaliserad ge en visuell bild av ett område till hjälp för handläggare på länsstyrelser och Naturvårdsverket.
  • Ge grundläggande avgränsningar i markslagen skog, myr, vatten, och övrig öppen mark ska vara nationellt jämförbar. 

Referensmaterial

För att definiera karteringsområden användes en skogsmask från kartdata, vilken definierar som skog områden med över 25-30 % krontäckning. Övrigt referensmaterial som användes var flygbilder, skogsvärderingar, nyckelbiotopsinventeringen och Natura 2000-databasen. 

Indata

Satellitdata, från 1998-2002, användes vid karteringen av skogen nedanför den fjällnära gränsen. Klasserna ovanför den fjällnära gränsen tas från den befintliga vegetationskartan. Äldre satellitdata, från 1988-1990, användes för att skilja hyggen från skogliga impediment, samt för att stärka klassningen av ädellövskog. Satellitdata utgjordes huvudsakligen av Landsat TM/ETM och kompletterades med SPOT-data där molnproblem förelåg. En enhetlig metodik har använts över hela området.

Majoriteten av flygbilderna över fjällen är från 1978-1984, med vissa kompletteringar från 1981-2001. 

Resultat

Resultatet från karteringen är generaliserat till en minsta karteringsenhet på 1-9 hektar i fjällen och 0,06-5 hektar nedanför fjällen. Den ursprungliga klassningen har kontrollerats av länsstyrelserna, vilka också har markerat de delar av nämnda områden som är formellt skyddade mot skogsbruk. Den resulterande karteringen är inlagd i VIC-natur tillsammans med grunduppgifter för varje område.

Majoriteten av ytan som är naturtypskarterad idag (nedanför den fjällnära gränsen) är skog (42 %) och vatten (41 %). 10 % är myr, knappt 5 % är övrigt och drygt en procent är jordbruksmark (åker).

tyresta_nationalpark_w480

 

Klicka här för större bild (nytt fönster)

Bild: Detalj ur naturtypskarteringen (Tyresta nationalpark i centrum av bilden) med naturtypsindelningen som den ser ut för ett karteringsområde nedanför den fjällnära gränsen. Copyright © Metria Miljöanalys.

För mer detaljerad information hänvisas till rapporterna:

  • Kartering av skyddade områden, Skogstyper i naturreservat och nationalparker, Rapport 5282, Naturvårdsverket.
  • Kartering av skyddade områden, Kontinuerlig naturtypskartering, Rapport 5391, Naturvårdsverket.
Dela sidan: